Förlåt men, haha

Mmm, underbart jag dör!

Den känslan som jag har jag just nu är obeskrivlig, jag är så glad. Jag vet inte hur jag ska säga det här men

jag äter scones!

Och jag är riktigt förälskad, jag förstår inte hur det kan vara så otrrroligt gott!

Det tog lång tid innan jag kom till målet men nu är jag här och YES det var värt allt besvär med mjöliga degiga händer, och det är till med värt att jag har ont i magen för degen. Ååh jag kan inte sluta äta, det är nog därför detta inlägget än så länge har tagit typ tio minuter att skriva, and more to go!

Och jag har upptäckt OST. Jag har bara testa smör och sylt (hallonsylt är bäst) men nu OOOSSST. Okej så gott är det inte faktiskt, bara om den smälter och är varm.

Men gud scones, hur är denna underbarheten möjlig? Min handsvett? Reseptet från en sconessida? (haha sorgligt)

Jag vet ej vad det beror på men fenomenet har fått mig att känna välbefinnande.

Jag gör något som jag inte får göra, jag äter vid datan! OMG! Men vad ska mamma göra åt saken när hon sitter i son mjuka snurrande kontorsstol och jag är här hemma och smular ner tangentbordet, OMG! stackars hon.

Nej men nu är det så här minsann små vänner att precis nu har jag skaffat mig ett världsrekord i kategorin Det längsta inlägget på Olivia Walfridssons blogg. Och dom nominerade är Olivia Walfridsson. Och den vinnnande är Olivia Walfridsson!! Förresten varför är mitt namn så långt? Jag kopierade seriöst mitt namn för jag orkade inte skriva det och så skriver jag ett helt jävla inlägg om SCONES. SCONES jag upprepar SCONES. Det är bara scones. Bröd. Nej nu har entasustiasttismen (problemos ord) försvunnit. Kan bero på att sconsen (ofta det stavas så? Knepigt) är kalla. Sorgligt men sant. Så nu får jag säga adjö farväl.
Och det här blev långt så jag tänker inte läsa igenom mitt underbart vackra mästerverk. Buhu så synd, do you think anyone cares? Nej så dra åt pipsvängen för tjugotre gubbar. Haha det går ju inte. Oj farväl min turturduvasvala. På återseende visit på kaffesäsongen.